Ekis linje har följts upp av hennes recension av boken Who paid the pipers of western marxism skriven av Gabriel Rockhill och sedan Wågs svar i Aftonbladet Kultur, Ekmans teorier passar bara när det blir lägligt.

Intressant samtal. Jag kan inte låta bli att läsa in vissa paralleller från önskan om en "destitutionens politik" och den utopi-debatt som bland annat Phil A. Neel och Nick Chavez text Forest and Factory var en del av. Alltså inte utopi som något som beskriver fullständig kommunism, utan snarare en instituerande process. Något som kan ta oss härifrån dit.

Neel och Chavez vänder sig t.ex. mot den utopi som Søren Mau efterfrågade i t.ex. sin text i Flammna och som också presenterades i podden Komintern.

Aaron Benanav (författare till bl.a. boken Automation and the Future of Work) skrev i tidskriften Logic(s) en text om planekonomen Otto Neurath. Där han menade att Neurath stora bidrag var just att våga föreställa sig demokratiseringsprocesserna för ekonomin. Benanav menade att utmaningen var just att vi måste föreställa oss protokoll (demokratiska formerna) snarare än algoritmer (vad dessa former skall uppnå).

Jag läste både dessa inlägg och följande debatt att handla om föreställandet av något som kan bära revolutionen, från spillrorna av kapitalismen till kommunismen. Något som i sig självt är så pass transformativt att det kan både leva under revolten och efter den.

Kanske kan denna utopi vara kommunen?