Sophie Lewis är en feministisk briljant nutida skribent. Den här texten med åtta teser om Gloria Steinem tycker jag uttrycker hennes starkaste (komplexiteten) och svagaste (pro-prostitutionen) sidor i samma text.

Det pågår en diskussion, inspirerad av Rockhills bok, efter Gloria Steinems död om henne som CIA-sponsrad "vit feminist" som med sin tidning Ms ville få bort feminismen från klasskampen. Lewis går bortom den förenklade svartvita synen, vanlig i dagens campistiska antiimperialism, och diskuterar mer komplext vad Steinems antikommunism baserades på, hur den kom fram i hennes verk, hur hon ändå lyfte fram skribenter som Angela Davies och att det inte var en plan styrd av CIA där hon var en marionette - vilket gör det ännu mörkare och inte urskuldande.

I en tid när allt ska förenklas och reduceras till en banal huvudmotsättning är det intressant med en text där motsägelser och komplexitet kan fördjupas. Hur kunde samma feministiska ikon både stödja Vietnam och Israel?

Barndomen är statens nya favoritslagfält. Ett barn ska skyddas, ett annat barn är ett hot som ska utvisas, häktas, spela Playstation i nybyggda barnfängelser. Barnfattigdomen växer, köerna till barnpsykiatrin blir längre – och barn är handelsvaror, i bolagsskolorna och på Epsteins ö.

I det nya numret av Brand undersöker vi vad ett samhälle utan åldersförtryck skulle kräva. Du läser om skolor som revolutionärer grundat för att slå hål på hierarkin mellan lärare och elev, om ockuperade hus där barn bestämmer själva, och om varför "barnets bästa" alltför ofta bara betyder pappas rättigheter.

Ingen är fri förrän alla barn är fria att leka och skratta.

Numret Barn går till tryck om en vecka – bli prenumerant senast 13/9 så att du inte missar det!

https://tidningenbrand.se/prenumerera/